Man skulle kunna hävda att jag är trångsynt…

…eller också kan man säga att jag har lärt mig av mina erfarenheter. Erfarenheter som säger mig att en människa som ser ut på ett visst sätt, har en viss typ av kläder, också har en viss typ av personlighet, en viss typ av åsikter.

Dessa erfarenheter har med tiden hjälpt mig att bygga upp ett finmaskigt nät omkring mig. Ett nät som stänger ute många av de människor jag möter, sållar bort dem som ointressanta innan de fått en chans att bevisa motsatsen.

Och det här nätets maskor blir bara finare och finare när åren går. Till exempel vet jag att om jag i dag träffade många av mina kompisar, såna som jag har känt länge, så skulle de aldrig komma igenom, de skulle gallras bort redan på flera meters avstånd. Det konstiga är att detta inte betyder att jag tycker mindre om dem, snarare tvärtom.

Oftast är man inte ens medveten om den gallring man gör. Ibland blir det tydligare än vanligt. Som för ett par år sedan när jag hade två mexikanska kompisar på besök. Hela tiden när vi gick på stan diskuterade de vilka killar de tyckte var snygga och frågade om jag höll med. Det gjorde jag ytterst sällan. Men det berodde inte i första hand på att vi har väldigt olika smak, utan främst på att vi såg olika saker. När de såg ansikten och människor, såg jag identiteter och politiska åsikter. Det var en plågsam insikt. Särskilt eftersom de kom fram till att alla byggarbetare var snygga. Jag hade väldigt svårt att tycka de. För mig var de ju byggarbetare, med allt vad jag läste in i det…

I andra lägen funkar inte nätet. När man är utomlands till exempel tar det ofta väldigt lång tid innan man lär sig de sociala symbolerna. Jag blir lite mindre fördomsfull, mer öppen.

Ett annat tillfälle som det här kom som en plågsam, obehaglig insikt var när jag var på maskerad häromveckan. Plötsligt kunde jag inte direkt se vilka som var intressanta att prata med och vilka som inte var det. Det var bara att chansa. Ingen var där som sig själv, inte heller jag. Och det var jävligt jobbigt! Både för att jag inte riktigt visste hur jag skulle bete mig, och för att insikten om mina egen trångsynthet kom som ett slag i ansiktet.

Och det händer också ibland att någon med ”fel” utseende trots allt släpps igenom nätet; jag ”tvingas” att lära känna en person, på grund av att vi delar samma arbetsplats eller bostad till exempel. Det kan vara en positiv överraskning, men leder ändå sällan till att jag ändrar min fördomsfulla grundinställning.

Visst är det obehagligt, men intressant att utforska sina egna fördomar. Om du inte fått nog kanske du vill läsa andra bloggar om: fördomar, identitet, maskerad, trångsynthet