Det börjar bra…

Jag hade visst missat lite i informationen, direktsända TV-inslaget ska vara 6.43, inte 7.10 som jag trodde… Grattis alla som gått upp tidigt eller ställt in videon. Ni kanske fick se min kompis Sven prata om världsbanken i stället? Inte så illa det heller.

 

Välkommen till 1800-talet

Idag beslutar regeringen om skatteavdrag för hushållsnära tjänster och jag kan inte låte bli att bli upprörd.

Len­nart Hed­quist, moderat riks­dags­le­da­mot och ordförande i riks­da­gens skat­te­ut­skott skriver i ett inlägg på Uppsala Nya Tidnings debattsida med rubriken ”I dag skapas jobb när hushållen befrias” För det första vadå befrias??

Vidare ”Nu kan ”svar­ta” jobb bli ”vita”, och män­ni­skor med van­li­ga ­in­koms­ter får råd med av­last­ning i var­da­gen”. Jo visst, som att mina gamla arbetskamrater på älderboendet skulle ha råd att anställa någon som städar åt dem (utom möjligtvis hon som sålde släktgården till Göran Persson. Hon blev plötsligt rik efter att under 25 år ha slitit i äldrevården, men jobbar kvar ändå). Eller som att det skulle vara det första man prioriterar om man någon gång får lite pengar över.

Visst är det bra om svart jobb blir vita, pensionsgrundande och skattepliktiga, men jag tror knappast att det kommer att leda till en ökning i status för de som utför jobben.

Hedqusit skriver också att dessa jobb kan vara en möjlighet till ingång på arbetsmarknaden för ungdomar och andra grupper som saknar arbetslivserfarenhet. Redan där visar han ju att han inte anser att dessa jobb kräver någon särskild kompetens, och alltså kommer de som blir kvar inom sektorn att fortsätta tillhöra bottenskrapet på den samhälleliga arenan.

Och jag håller inte med Hedquist när han skriver ”Vårt stör­sta sam­hälls­pro­blem är klyf­tor­na mel­lan dem som har jobb och de som inte har det.” Det finns minst lika stora klyftor inom gruppen ”arbetande” som mellan dessa två grupper. Hur mycket har egentligen en vit medelålders riksdagsledamot gemensamt med en svart städerska från Tensta?

Ett annat argument som förs fram är att hushållsnära tjänster ska ge en möjlighet för kvinnor (och män) att minska på hemarbetet och därigenom bli mindre stressade och få mer tid över till annat. Analysen att många av oss är alldeles för stressade håller jag fullständigt med om, men slutsatsen att det är bättre att hyra in nån annan som tar hand om hem, barn och gamla (om man inte haft turen att få en dagisplats åt barnen och äldreboende åt föräldrarna), är för mig totalt fel. ”Billigare hus­hålls­nä­ra tjäns­ter in­ne­bär att kvin­nor och män kan ägna mer tid åt sitt van­li­ga ar­be­te – det de i re­gel är bäst på.” Sitt ”vanliga arbete”? Vore det inte bättre om livet handlade lite mer om att leva än om att arbeta?

Vi och de eller alla tillsammans?

Sitter på jobbet och kollar på SVTs argument. Det pratas om nätverk, något som jag läst otroligt mycket om på senaste tiden, och som jag hela tiden ser påverka mitt eget liv. En av de mest fastlagda tankarna inom Social Movement teori är att det är personliga kontakter, nätverk, som i stor utsträckning hjälper till att mobilisera människor (samma sak gäller på organisationsnivå).

Och visst, hade jag inte haft en kompis som var aktiv i Attac så hade jag aldrig åkt på riksårsmötet och då hade jag aldrig blivit aktiv själv. Hade jag inte kännt nån som tränade boxning hade jag nog letat upp en annan Capoeiraklubb istället för att prova nåt nytt, eller helt enkelt låtit bli att träna. Hade jag inte redan haft vänner i Uppsala hade jag nog aldrig flyttat hit överhuvudtaget. Exemplen på hur de personliga nätverken styr våra liv är oändliga.

Jakob E:son Söderbaum sitter i Argumentstudion och säger att framtiden kommer att se större segregering. Och han menar att det är positivt. Vi kommer att ingå i olika livsstilsgemenskaper där man själv väljer vad som är viktigt för att forma sin egen identitet.

Det tror jag också på (det finns en hel del skrivet om identitetsskapande inom Social Movement teorin också), däremot har jag svårt att köpa tanken om att dessa gemenskaper kommer att vara knutna till varandra genom individernas olika personliga nätverk. Jag är snarare rädd att denna segregering (vilket för mig i sig är ett negativt laddat ord) inte kommer att ha några som helst positiva effekter.

Oavsett hur stora och täta nätverk vi omger oss med så rör de sig oftast inom den egna gruppen, de man kan idenitifiera sig med. Gemenskap skapar automatiskt utanförskap, för att ”vi” ska vara möjligt krävs också ett ”de” och jag tror att den utvecklingen kommer att bli allt starkare.

Om jag återigen går tillbaka till mig själv så är detta minst lika tydligt som nätverkens betydelse för vad jag väljer att ägna min tid åt. Den där killen vars blogg jag kollat på och som jag träffat en del för att prata om Oaxaca visar sig vara en kompis före detta flickväns kusin. Okej, det är ganska långsökt, det är inte ens en nära vän, men vi rör oss också alla tre i helt olika delar av Sverige. Min kommentar: ”Världen är liten.”

Min kompis kontrar med att det är skrämmande: ”det är ett täcken på att det man kämpar för inte har fått tillräckligt stor genomslagkraft i samhället i stort…” Jag håller med, men ser det också som ett tecken på att de kretsar (mina nätverk om man så vill) jag rör mig i har intakta (nå bara) gränser och att det inte alls finns några kopplingar till andra grupper. Halva min boxningsklubb ska åka till Tyskland och demonstrera i nästa vecka; Om jag träffar någon i min ålder som inte är vegan eller vegetarian så blir jag fortfarande förvånad; I den akademiska miljö jag rör mig i är (nästan) alla vita medelklassmänniskor, och om de inte är politiskt till vänster så har jag sällan nåt med dem att göra.

Det kanske (återigen…) bara är jag som är inskränkt, men jag tror inte riktigt det. Tyvärr.

TV Tips

Busy days, mycket som händer just nu. Dubbla packningar att förbereda samt en uppsats att jobba lite på. Dessutom ett och annat möte och lite jobb att engagera sig i. Så kanske inte så mycket bloggande den här veckan. Däremot vill jag tipsa om SVT Argument i kväll (tisdag) kl 22.00 då Syrran ska vara med. Jag lovar att det kommer va bra!

Dessutom, om det är någon som har lust att gå upp tidigt på fredag, så kan man se mig i TV-rutan. SVTs Gomorron Sverige och jag och Niklas Olin ska säga smarta saker om Attac, G8 och protesterna mot mötet i Heiligendam . Fredag
strax efter 7.00 är det som gäller!

Syltbollar

Det är söndag, sol och varmt och vem vill stå inne i köket? Fast å andra sidan kan det vara schyst med lite kakor att ta med sig ut i parken. De här kakorna går ganska fort att göra och blir jäkligt goda! Receptet kommer från min nya favoritbok. Andra kanske läser skönlitteratur som kvällslitteratur, ja bläddrar i Sju sorters kakor för att sova gott.

Ingredienser:
125 mjölkfritt margarin
1/2 dl socker
1/2 tsk no egg + 1 tsk vatten
2 1/2 dl potatismjöl eller maizena

Fyllning:
1/2 dl fast sylt

Gör så här:
Rör margarinet och sockret mjukt. Tillsätt no egg blandat med vatten och potatismjöl eller maizena. No egg är en äggersättningsprodukt som man bland annat kan hitta på hemköp.

Vår deg blev lite för lös, men det kan bero på att vi använde matberedare (eller så hade vi helt enkelt i för mycket vatten). Om det händer går det bra att blanda i lite vetemjöl så att den blir tillräckligt fast för att rulla bollar av. Forma degen til små bollar, ca 30 stycken.

Lägg kakorna på smord plåt eller bakplåtspapper. Eftersom vår deg blev lite lös använde vi små kakformar i stället, det gjorde det även enklare att flytta dem från plåten och äta dem senare. Platta till dem lätt och
gör en grop och fyll med sylt. Mycket sylt om jag får bestämma (det godaste med syltkakor är ju ändå alltid sylten). Vi använde mest hemmagjord svartvinbärssylt och det blev sjukt gott. Mycket godare än de som var gjorda med köpt hallonsylt. Men helt enkelt, vilken sylt som helst som man gillar funkar nog bra!

Grädda i 175 grader i ca 15 minuter.