Min frånvaro blev ganska långvarig, det är sånt som händer (fast jag hoppas att det inte händer alltför ofta. Inte för er skull, utan för min!).
Vad det gäller APPO skulle man kunna säga att det händer massor och samtidigt ingenting. Att hålla sig uppdaterad är nästan ett heltidjobb och eftersom jag inte bara har varit sjuk utan också ganska koncentrerad på historien (min uppsats) har jag inte jättebra koll på vad som har hänt nu.
Den 5 augusti var det val till det lokala parlamentet. På eftermiddagen hörde vi en radiorapport som sa att ungefär 14 % av den registererade befolkningen hade röstat. (Detta trots ”ley seca” –”torrläggningslagen” – ingen alkohol får säljas efter klockan 10 lördagen innan valdagen och inte heller på 24 timmar under valdagen.) Man hoppades att fler skulle gå och rösta efter att de ätit
Och det gjorde de väl också. Men ändå talade tidningsrubrikerna dagen efter om att det varit röstvägran. Det slutgiltiga resultatet var att ungefär 37 % av den registrerade, röstberättigade befolkningen tog sig till vallokalerna. Tyvärr har jag inga siffror på hur många av de röstberättigade som aldrig registrerat sig (om jag räknat rätt är det ungefär 68% av den totala befolkningen), eller hur många procent som brukar rösta, så de siffrorna säger inte så jättemycket. Men ändå, den allmänna tanken, förmedlad i pressen, tycks vara att folk aktivt lät bli att rösta. Det kan förstås finnas många olika anledningar till det men en viktig anledning är nog helt enkelt bristen på tro på politiken. Det spelar ingen roll vilket parti man röstar på när alla politiker ändå är korrupta.
Så APPOs uppmaning om ”voto de castigo” – straffröstning PRI och PAN (läs om politiken i Mexiko här) tycks inte ha gett mycket resultat. De som röstade kan tänkas ha varit i första hand de som har personliga kontakter med och/eller fördelar av att PRI behåller makten. Och de som fått betalt för att göra det. (Även om en källa sa att också många av de som mutats till att rösta låtit bli att ta sig till vallokalerna).
Resultatet då? PRI vann med 17,4 % av rösterna och fick därmed egen majoritet i kammaren. ”Coalición por el Bien de Todos” – PRD tillsammans med Partido del Trabajo och Convergencia fick 10,1 % och PAN 4,7 %, sen fick ett antal småpartier en del röster (det finns de som säger att PRI har för vana att financiera små partier för att splittra oppositionen). Det är något oklart, men eftersom detta är långt ifrån 100% sammanlagt måste procentsatserna vara beräknade som procent av hela den registrerade befolkningen.
Ett par dagar innan valet var det ett bombattentat i ett köpcenter i utkanten av staden. EPR, Ejercito Popular Revolucionario, en så kallad guerrillagrupp med säte i Oaxaca tog på sig skulden. Ett par veckor tidigare, vilket jag tror att jag aldrig skrev om, genomförde EPR också attentat mot PEMEX, Petroleos Mexicanos, det enda, än så länge statliga, oljebolaget i Mexico. Bomber sprängdes på företagets mark i Guanajuato och Querretaro (stater i centrala Mexiko) för att sätta press på regeringen att släppa två EPR medlemmar från Oaxaca vilka sitter inspärrade som politiska fångar.
Och sen, efter valet? Förra fredagen, den 10 augusti, på årsdagen av det första dödsfallet, hölls en march till minne av de som dödats i stridigheterna under året. Enligt uppgift deltog bara ca 1000 personer. Samma vecka togs plantonen i zócalon ner och nu är parken lika tom som den var för ett par månader sedan; inga försäljare, inga stånd.
Plantonen blev aldrig lika massiv som en del hade hoppats på. Den var aldrig mer än representativ och efter oroligheterna den 16 juli var det aldrig särskilt mycket folk där. Gissar att man kommit fram till att det finns bättre sätt att använda folks energi på, samt att man insett att det inte hade den effekt man hoppats på.
Så nu kan Oaxaca tyckas som vilken Mexikansk stad som helst. Om man bortser från de övermålade slagorden på husväggarna. Och de som ännu inte blivit övermålade. Samt ASAROs (minns inte exakt vad det står för, men nånting med artister och revolutionärer…) ”stenciles”, schablontryck.
Det märks alltså helt enkelt inte mycket av någon politisk aktivitet här i staden. Vissa hävdar att APPO dragit sig tillbaka för att fundera över strategin och vad man ska göra i framtiden. Andra menar att man inte kan tala om APPO som en enhet. ”Todos somos APPO” behöver inte bara innebära att alla är välkommna att delta, utan kan också ses som en uppmaning att alla initiativ till förändring bidrar till Oaxacas framtid och således är en del av APPO.
Så det tycks ändå hända saker, nya initiativ till kooperation, lokalradiostationer och kamp för att få behålla de traditionella sätten, ”usos y costumbres”, att utse sina ledare i Sierran, byarna i bergen. Och här i Oaxaca har APCO, Asamblea Popular de las Colonias de Oaxaca bildats för att öka sammarbetet mellan, och lokaldemokratin i, de olika distrikten i staden.
Och så, inte en vecka utan rapporter om brått mot männskliga rättigheter. För ett par veckor sedan var det fyra spanska turister i sällskap med en mexikan som plötsligt omringades på gatan i Oaxaca och fördes bort av välbeväpnade, en del civilklädda, poliser. De fick aldrig veta vart de var på väg eller ens vad de anklagades för, utsattes för hårda slag, sexuella trakasserier och psykisk tortyr. Från immigrationsmyndigheternas anstalt publicerade de en kommuniké med beskrivningar av vad de utsats för. Utan att ha blivit direkt informerade hade förstått att de anklagades för störande uppträdande (någon annanstans läste jag att de hade arrangerat en visning om Zapatisterna i Chiapas i zócalon här i Oaxaca, men det är ingenting jag har fått bekräftat.) De anklagades för att ha blivit arresterade utan identifikation, fast det enligt dem var polisen som stulit deras pass. Eftersom de inte hade några pass räknades de som illegalt närvarande i landet och skulle deporteras. Det enda jag hört sen är att de frisläppts, om de är kvar i Mexiko eller inte är oklart.
Och nu när valen väl är förbi har guvernören passat på att utföra arresteringsorder mot 10 APPO medlemmar anklagade för att ha bidragit till uppror på Cerro del Fortín den 16 juli. Vissa av dem var inte ens närvarande den dagen.
Mycket intressant på en gång… Men det kanske ändå finns tid över att läsa andra bloggar om: Mexiko, Mexico, APPO, Oaxaca, sociala rörelser, politik.
Kolla också in Vida Latina som som alltid skriver bra om Latin Amerika, bland annat ett inlägg om demonstrationerna i Peru.
