Uppsatsläser, Methods of Social Movement Research:
”… the availablity of protest event data and methods makes it more likely that we will focus on visible protests than on behind-the-scenes cultural or organizational activities. Not only can this procedure miss critical conjunctures or accumulations of small events, but it can also lend an exaggeratedly conflitual aura to periods in which most people may be minding their own business and tending their own gardens.”
Och jag återkommer till en gammal tanke. Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som att många i min generation (det vill säga 70-80 talister) har en tendens att se på slutet av 60-talet; 68-revolten, Vietnamdemonstrationer och så vidare, som en intressant och stor period. ”Tänk om man hade varit ung då” Alla var politiska, alla demonstrerade och det hände massor med saker hela tiden.
Eller?
Som citatet ovan antyder så kanske det var så att de flesta inte märkte nånting, de var kanske bara upptagna med att ta hand om sina egna trädgårdar (kanske för att hålla ångesten borta…)
Jag kan tänka mig att ungdomar om 20-30 år kommer tänka likadant om den tid som är nu. ”Var du med vid sekelskiftet?? Shit, va häftigt! Alla sociala forum och protester mot globaliseringen hela tiden. Hur var det?” Och då kommer många av oss sitta där lika oförstående som våra föräldrar är idag. ”Nej, vadå, demonstrationer? Nej, alltså… jag pluggade … och jobbade… och alltså, det där märkte jag inget av.”
Men det är väl så, det är lättare att dra slutsatser av historien än av sin egen omvärld. Och vem vet, det kanske inte ens är nån som minns the Battle of Seattle, World Social Forum, eller ens WTO och G8 om tjugo år.
Jag tänker i alla fall minnas, och jag tänker inte sitta hemma och ta hand om min trädgård hela sommaren (trots att jag numera till och med är delägare (skötare) av ett trädgårdsland). Om en vecka är det Rostock som gäller!
Read the rest of this entry ?
