COMO och canal 9

Igår talade jag med Nancy. Hon är 23 år och nyligen utexaminerad lärare. Fast eftersom hon för ett år sedan blev aktiv i APPO och rörelsen som stöder lärarfacket i Oaxaca kan hon inte få jobb som lärare. Så nu ägnar hon det mesta av sin tid åt att aktivt delta i den plantón som befinner sig i Zocalón i Oaxaca.

Hon är också en av de ca 3000 kvinnor som tillsammans har bildat La Coordinadora de Mujeres Oaxaqueños primero de Agosto, COMO 1o de Agosto. Den första augusti förra året samlades ett antal kvinnor vid fontänen ”Las siete regiones” (som är en symbol för Oaxacas sju regioner) och började marschera mot Zocalón i stadens centrum. De ville visa att kvinnorna är en viktig del av rörelsen. Att män och kvinnor tillsammans utför arbetet.

”Cuando una mujer avanza, no hay hombre que retroceda” – När en kvinna går framåt finns det ingen man som går tillbaka.

Så de samlades och marscherade. Och när de väl kommit fram till Zocalón var de överens om att det saknades ett utrymme för dem att få sprida sitt budskap. Både de lokala och de nationella TV kanalerna spred bara ”lögner”. Det var dags för dem att få säga sanningen.

Så de begav sig till Canal 9s lokaler och krävde att få en halvtimme för att förklara hur de såg på saken, situationen och kampen i Oaxaca. De blev förstås nekade. Men lät sig inte hindras utan gick tillsammans in och ockuperade TV-stationen. De som arbetade där tvingades att visa hur man gjorde för att sända tv och efter en stund började kvinnorna sända sina egna program.

Under ett par veckor sände man dokumentärer, intervjuer och nyhetsprogram från lokalerna. Så småningom gav detta också upphov till ockuperandet av alla radiokanaler i staden, men det är en annan historia. Delar av den kan man läsa här. Och för de som förstår spanska hittade jag en interessant intervju som bland annat handlar om detta här.

Intressant, ja visst! Andra bloggar om: Mexiko, Mexico, Oaxaca, media, protester, folk rörelser, social movements.

Hur skyddar man sig mot en gummikula?

Okej man kan tycka att jag är lite ensidig i mina nyhetslänkar, men jag skyller det på släkten och kommer nu med ännu en länk till dn. Där skrivs det inte bara att Bush kommer till Rostock i dag, utan också att polisen här i Rostock diskuterar om de eventuellt ska tillåta gummikulor mot demonstrationer, eller kanske förbjuda svarta kläder (vad gör man då när man ska på begravning?). Det är ju helt sjukt.

Vidare får vi veta att polisens de-eskalationstaktik diskuteras. Jag känner mig tveksam till att de någonsin haft någon (fast i och för sig, det där med de-eskalation handlar ju bara om hur mycket man eskalerar situationen. Om man lägger sig på en hög nivå från början kan man ju vara oerhört våldsam och ändå slippa eskalation.)

Jan Lewenhag skriver också ”I går arrangerades ännu en demonstration i Rostock och då var polisen inte återhållsam.” Helt sant och det kan man läsa mer om i mitt förra inlägg. Och att det är massiv kontroll som gäller idag har vi också märkt av. När vi skulle in till stan på förmiddagen slapp vi med en hårsmån undan kontroll av våra väskor. Inte för att jag har något att dölja, men det kan ändå vara förnedrande och framförallt irriterand att någon kräver att få kolla innehållet i din väska bara för att du ska på ett tåg. Och anledningen till att vi slapp var inte att vi ser ovanligt snälla och fridfulla ut, sånt hjälper knappast här, utan enbart för att vi inte skulle åt samma håll som alla andra.

Blockadfräsch är det nya i campen, det är i morgon det händer. Block G8 är en bredkoalition som har planerat öppna och fredliga blockader av vägarna till platsen för G8 mötet. Det ska bli intressant att se hur polisen reagerar på detta, vilken taktik de tar till.

Vad sägs för övrig om vykortstexten ”Vertraue niemals einer Pflanze, denn es könnte ein Bush sein!” En annan intressant grej att även G8 mötet kommersialiseras. Visst är det bra att det finns en särsklid G8 tågbiljett som gäller hela veckan. Och visst kan det vara till hjälp att det har producerats broschyrer med kartor, sevärdheter och annan turistinformation speciellt för mötet. Men det känns lite väl med gratiskort med texten ”Polis? Handfängelse? Fängelse?”. Kortet gör reklam för en advokatbyrå som man uppmanas att ringa till om man råkat i trubbel…

Rostock 2007, del 2

Det är mandag och dagens demonstrationer har temat Migration. Den stora demon börjar klockan 13.00 utanför en flyktingförläggning. Pa grund av diverse buss-, tag- och sparvagnsproblem lyckas jag inte ta mig till platsen förrän klockan är närmare halv tre. Man skulle kunna saga att det är tur för mig att taget inte har gatt ännu, trots att avmarsch var planerad till klockan tva.

Fast jag tycker nog inte riktigt att det är tur egentligen. Anledningen till att taget inte har rört pa sig ännu är att polisen i sista stund har dragit in demonstrationstillstandet. De hävdar att det befinner sig 500 ”orosmakare”, vilka de inte har fatt chans att visitera, i demonstrationen. Arrangörerna gör sitt bästa att halla stämmningen lugn genom att uppmana alla att inte lata sig provoceras, och genom att upplysa om att det även finns illegala immigranter i leden, och att dessa kommer att raka väldigt illa ut om de blir tagna av polisen.

Och stämmningen är god. Slagorden, ”No borders, no nations, stop deportations” och ”Say it loud, say it clear, refugees are welcome here” (och sa klart en del pa tyska som jag inte kommer att försöka skriva ner), blandas med sang och dans. Det konstiga är att stämmningen fortsätter att vara bra trots att det tar en bra stund innan vi far komma iväg. Efter ett tag upplyser de som ansvarar för ljud och information om telefonnummret till EA, ”legal team”, dit man ska vända sig för att fa advokathjälp i fall man skulle bli tagen av polisen. Vi har flera ganger fatt höra att man ska skriva upp det nummret pa armen, eller nagon annanstans där man inte kan bli av med det. Vi bestämmer oss för att det är dags för det nu.

Men arrangörerna förhandlar med polisen och slutligen far vi höra att vattenkanonerna som star framför oss kommer att flyttas.

Vid fyra tiden börjar slutligen de (enligt DN) ca 8000 demonstranterna, varav jag är en, sakta flytta sig framat. Utgangspunkten fran var sida är kanske inte den bästa, och vi är tacksamma att alla haller sig lugna. Hela demon är praktiskt taget instängd, med poliser pa tre sidor (varav vattenkanoner pa tva) och en kyrkogard pa den fjärde. Det finns helt enkelt inte sa mycket annat att göra än att vänta och sen följa med taget framat.

Det är en bra demo och arrangörerna informerar hela tiden fran sina ljudbilar om vad som är pa gang. Gang efter annan stannar taget aterigen upp av olika anledningar. Efter en dryg timme är vi framme pa en rak och öppen gata. Poliserna har aterigen kört upp vattenkanonerna bakom oss, och efter en stund ser vi de stora stralkastarna som kanonbilarna är utrustade med även framför oss. Trots att omradet är ganska litet finns det nu även poliser pa bada sidor om oss.

Vi uppmanas aterigen att halla oss lugna och inte lata oss provoceras, och det tycks faktiskt funka, trots, eller kanske tack vare, den massiva polisnärvaron. Det vore i den här situationen lätt att drabbas av panik. Det tycks faktiskt som att vi är instängda, polisen har oss helt i sin makt. Dessutom tar de varje tillfälle de far att rikta nagon av sina manga kameror och filmkameror mot oss. Ett lätt regn börjar fall och man skulle kunna tro att det skulle försämra stämmningen. Vi börjar dessutom bli trötta och hungriga, och det är vi säkert inte ensamma om. Men folk fortsätter att dansa.

Fran ljudbilarna far vi höra att Rostock stad nu har beslutat att vi inte far ga in i staden. Det ska hallas en presskonferens, sen kommer vi att ga i alla fall, även om inte polisen släpper igenom oss. Som tur är händer aldrig detta utan vid sextiden börjar vi röra oss framat. Redan tio minuter senare avblases demon. Arrangörerna uppmanar oss att lämna platsen, i lugn och ro och i sma grupper. Vi har inte sa manga alternativ. Framför husen pa ena sidan gatan star langa rader med grönklädda poliser. Mellan oss och sparvagnssparen pa andra sidan gatan star en stor grupp svartklädda poliser. Och alla bär de gasmask. (Vi däremot har ingen rätt att skydda oss mot targas eller pepparsprej, det skulle vara att maskera sig vilket är förbjudet enligt tysk lag). Demonstrationen ska fortsätta i hamnen, men vi maste ta oss dit pa egen hand.

Det visar sig vara lättare sagt än gjort eftersom hela stan är full av poliser (jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv, sammanlagt, sett sa manga poliser som de senaste dagarna) och alla gator tycks avstängda. Vi vill emellertid inte ga till hamnen, vi har fatt nog av demonstrerande för idag (det var faktiskt den andra för dagen). Däremot vill vi in till centrum. Vara magar skriker efter fallafel och det dricksvatten vi hade med oss är slut för länge sen.

Tillslut ger vi upp vara försök att ta oss in till staden, sätter oss pa en litet kvarterscafe och väntar pa att poliserna ska lämna sina poster pa andra sidan gatan.

Imorgon är en ny dag, med nya demonstrationer, men vi diskuterar att eventuellt göra nagot annat. Att demonstrerar kan vara lika tröttande som ett heltidsjobb, och ibland maste man helt enkelt fa ta ledigt…

Intressant? Andra bloggar om: G8, Rostock, migration, demonstrationer, poliser, polis.

Rostock 2007

Det finns faktiskt inte sa himla manga saker som gör mig arg, men just nu har jag svart att kolla pa de svenska nyhetssandningarna (pa webben). Inte bara för att det är fotbollsmatchen fran igar som ar forstahandsnyheten (suck, sport som nyheter liksom!), utan framförallt för att allt pa grund av vad som sägs om demonstrationerna här i Rostock. Samma sak när jag läser pa DN. Demonstranter som är i Rostock för att slass och vandalisera. Som att vi som ar har inte har en politisk agenda. Som att de finns de som kommit bara för att slass.

Och framförallt pa grund av att det bara ar valdet som far uppmärksamhet! Jag och mina vänner deltog i gardagens stora demonstrationstag genom stan. Det var massor av folk, trevlig stämmning och bra pa alla sätt. Strax innan vi kommer fram till slutpunkten, hamnen, där vart tag ska möta upp med ett annat som har utgatt fran en annan del av stan, diskuterar vi hur ovanligt lugn och fridsam demonstrationen har varit. Ett par minuter senare kommer vi fram till hamnomradet. Vi far aldrig riktigt veta om vart tag, som bland annat innehöll det sa kallade ”svarta blocket”, socialister, kommunister och attacare, är det enda som har kommit fram. Vi gick ända sa pass langt bak att det fanns gatt om folk framför oss för att fylla upp hela omradet.

Vi bestämmer oss for att ta oss runt och ga lite längre fram, se vad som händer närmare scenen. Vi väljer en annan väg, en gata som är skild fran den vi befinner oss pa endast av ett litet buskage.

Men att komma ut pa andra sidan buskaget är som att komma till en annan värld. Vi har rört oss i ett tag fullt av färgglada flaggor, clowner, sapbubblor och bra musik. Allt vi ser pa denna nya gata ar svart. Svartklädda demonstranter och svartklädda poliser. Konstigt, men inte sa mycket mer med det. Förrän alla börjar springa. Polisen och demonstranterna rör sig i vagor mot och fran varandra, och vi blir rädda att hamna mitt emellan. Samtidigt vägrar jag att springa. I gar morse satt jag i en TV-studio och sa att det viktigaste man kan göra när det blir valdsamt är att försöka fa alla att vara lugna, samt att halla sig lugn själv. Fast mina vänner är lite mer lättskrämda och försvinner snabbt iväg. Stämmningen är ju inte precis munter eller stillsam, sa jag förstar dem.

Men det är absolut inte valdsamt överallt. Tittar man noggrant pa SVTs nyhetssändning kan man se omradet framför scenen där tusentals människor star stilla och lyssnar pa tal och konserter. Fast de bilderna, liksom de fran det fridfulla taget, visas naturligtvis inte. Istället zoomar kameran in omradet längst bak där polisen och demonstranter fran ”det svarta blocket” fortsätter sina konfrontationer.

Konfrontationer som inte är särskilt stora, eller valdsamma heller egentligen. Polisen använder targas och demonstranterna ”försvarar sig” med de medel de har att tillga; stenar och flaskor. Jag vet inte vad det var som utlöste det hela. Nagon sa mig att polisen försökte ga fram emot demonstrationens ljudbil och att konfrontationen startade för att försvara den. Nagon annan hävdar att demonstranterna gick till angrepp mot en polisbil. Jag var inte där just da, jag sag det inte själv, sa jag väljer att inte tro pa nagon.

Att vara valdsam utan att det finns ett uttalat syfte med handlingen, till exempel en blockad av en väg eller en plats som man vill försvar, är inget jag föresprakar. Men att fördömma allt vald är ocksa förenklat. Det är lätt att inse att det faktum att tidigare demonstrationer av den har typen varit valdsamma ocksa har dragit upp mediebevakningen av dem. Och även om det i första hand är valdet som far uppmärksamhet sa tror jag ocksa att bevakningen bidragit till att även G8 känner att de har ögonen pa sig och att de fragor som den globala rättviserörelsen driver har fatt större medieutrymme. Och därigenom har det även paverkat G8s arbete. Under veckans möte ska man diskutera klimatfragorna och fattigdomen i Afrika. Personligen har jag svart att tänka mig att de fragorna skulle ha varit pa dagordningen om det inte var för trycket fran rörelsen.

Efter ett tag avstannar demonstranterna och polisens katt och rattalek. Inte för att nagon sida har gett upp eller tröttnat, utanför att polisen kör fram inte mindre än nio vattenkanoner och skjuter över hela hamnomradet. Vi star langre bort, slipper bli blöta och delar var uppmärksamhet mellan konserten pa scenen och det som händer i utkanten av demonstrationen. Vattenkanonerna star sedan kvar hela kvällen.

Och även om det är fa saker som gör mig arg sa känns det som att jag har haft manga anledningar att bli det det senaste dygnet. Oprovocerat vald, oavsett om det är fran polisens sida eller fran demonstranternas (eller fotbollshuliganer för den delen) är inget jag ställer upp pa. Fast jag skulle nästan kunna ga med pa att ”valdet” igar inte var oprovocerat. Massiv polisnärvaro. Man talar om 16000 poliser inkallade till Rostock och det maste ha varit flera hundra polisminibussar bara i hamnomradet igar. De var helt enkelt över allt. I mängder. Och den massiva mobilisering som har skett fran polisens sida, de rassior som gjorts tidigare under varen, och de lagar som gäller för gripanden och häktningar (polisen far till exempel gripa ”demonstranter” utan att de gjort nagot bara de misstänker att de kommer att göra det) är oerhört provocerande i sig själva.

Och jag förstar verkligen inte poängen med att sätta in vattenkanoner mot demon igar. Vid den tid vattenkanonerna kom var det mesta redan lungt.

Och det värsta av allt. En stund senare far vi höra fran scenen att polisen arresterar människor pa stan. Deras brott: de har varit delaktiga i en demonstration. Beviset: de är blöta.

De är blöta, alltsa har de befunnit sig i hamnen när polisen satte in vattenkanoner. Alltsa har de deltagit i en demonstration (som till mesta dels varit fredlig). Alltsa har de begatt ett brott och kan arresteras.

Och det är dags för mig att bli arg igen. Som att vattenkanoner är ett sa precist vapen att bara de skyldiga träffas?! Som att massarresteringar kommer att göra förutsättningarna för fredliga demonstrationer längre fram i veckan bättre?!

Vi som inte blivit träffade av kanonerna uppmanas att dansa oss blöta för att därigenom göra det svarare för polisen att avgöra vem som är ”skyldig”. Och jag känner en bitter glädje när regnet sakta börjar strila över oss. Inte för att jag vill bli blöta, men om det har regnat funkar polisens logik för att arresteringar ännu sämre.

Och pa campingen sprider sig känslan av att det är ett krig vi bedriver. Det är skrämmande. En stämmning av att det är ett strider pa gang, och att det ar nagot man ser fram emot. Det känns väldigt manligt. För mig gar det inte i hop sig. Jag bade bävar och ser framemot blockaderna som kommer att genomföras i veckan.

Intressant? Läs även vad Syrran skriver. Förhoppningsvis kommer även Attacbloggen att uppdateras snart med lite text och foton härifran. Sa länge far ni halla tillgodo med andra bloggar om: Andra bloggar om: G8, Rostock, Demonstrationer, kravaller, globaliseringsrörelsen.

Det börjar bra…

Jag hade visst missat lite i informationen, direktsända TV-inslaget ska vara 6.43, inte 7.10 som jag trodde… Grattis alla som gått upp tidigt eller ställt in videon. Ni kanske fick se min kompis Sven prata om världsbanken i stället? Inte så illa det heller.