Uppdatering

Min frånvaro blev ganska långvarig, det är sånt som händer (fast jag hoppas att det inte händer alltför ofta. Inte för er skull, utan för min!).

Vad det gäller APPO skulle man kunna säga att det händer massor och samtidigt ingenting. Att hålla sig uppdaterad är nästan ett heltidjobb och eftersom jag inte bara har varit sjuk utan också ganska koncentrerad på historien (min uppsats) har jag inte jättebra koll på vad som har hänt nu.

Den 5 augusti var det val till det lokala parlamentet. På eftermiddagen hörde vi en radiorapport som sa att ungefär 14 % av den registererade befolkningen hade röstat. (Detta trots ”ley seca” –”torrläggningslagen” – ingen alkohol får säljas efter klockan 10 lördagen innan valdagen och inte heller på 24 timmar under valdagen.) Man hoppades att fler skulle gå och rösta efter att de ätit

Och det gjorde de väl också. Men ändå talade tidningsrubrikerna dagen efter om att det varit röstvägran. Det slutgiltiga resultatet var att ungefär 37 % av den registrerade, röstberättigade befolkningen tog sig till vallokalerna. Tyvärr har jag inga siffror på hur många av de röstberättigade som aldrig registrerat sig (om jag räknat rätt är det ungefär 68% av den totala befolkningen), eller hur många procent som brukar rösta, så de siffrorna säger inte så jättemycket. Men ändå, den allmänna tanken, förmedlad i pressen, tycks vara att folk aktivt lät bli att rösta. Det kan förstås finnas många olika anledningar till det men en viktig anledning är nog helt enkelt bristen på tro på politiken. Det spelar ingen roll vilket parti man röstar på när alla politiker ändå är korrupta.

Så APPOs uppmaning om ”voto de castigo” – straffröstning PRI och PAN (läs om politiken i Mexiko här) tycks inte ha gett mycket resultat. De som röstade kan tänkas ha varit i första hand de som har personliga kontakter med och/eller fördelar av att PRI behåller makten. Och de som fått betalt för att göra det. (Även om en källa sa att också många av de som mutats till att rösta låtit bli att ta sig till vallokalerna).

Resultatet då? PRI vann med 17,4 % av rösterna och fick därmed egen majoritet i kammaren. ”Coalición por el Bien de Todos” – PRD tillsammans med Partido del Trabajo och Convergencia fick 10,1 % och PAN 4,7 %, sen fick ett antal småpartier en del röster (det finns de som säger att PRI har för vana att financiera små partier för att splittra oppositionen). Det är något oklart, men eftersom detta är långt ifrån 100% sammanlagt måste procentsatserna vara beräknade som procent av hela den registrerade befolkningen.

Ett par dagar innan valet var det ett bombattentat i ett köpcenter i utkanten av staden. EPR, Ejercito Popular Revolucionario, en så kallad guerrillagrupp med säte i Oaxaca tog på sig skulden. Ett par veckor tidigare, vilket jag tror att jag aldrig skrev om, genomförde EPR också attentat mot PEMEX, Petroleos Mexicanos, det enda, än så länge statliga, oljebolaget i Mexico. Bomber sprängdes på företagets mark i Guanajuato och Querretaro (stater i centrala Mexiko) för att sätta press på regeringen att släppa två EPR medlemmar från Oaxaca vilka sitter inspärrade som politiska fångar.

Och sen, efter valet? Förra fredagen, den 10 augusti, på årsdagen av det första dödsfallet, hölls en march till minne av de som dödats i stridigheterna under året. Enligt uppgift deltog bara ca 1000 personer. Samma vecka togs plantonen i zócalon ner och nu är parken lika tom som den var för ett par månader sedan; inga försäljare, inga stånd.

Plantonen blev aldrig lika massiv som en del hade hoppats på. Den var aldrig mer än representativ och efter oroligheterna den 16 juli var det aldrig särskilt mycket folk där. Gissar att man kommit fram till att det finns bättre sätt att använda folks energi på, samt att man insett att det inte hade den effekt man hoppats på.

Så nu kan Oaxaca tyckas som vilken Mexikansk stad som helst. Om man bortser från de övermålade slagorden på husväggarna. Och de som ännu inte blivit övermålade. Samt ASAROs (minns inte exakt vad det står för, men nånting med artister och revolutionärer…) ”stenciles”, schablontryck.

Det märks alltså helt enkelt inte mycket av någon politisk aktivitet här i staden. Vissa hävdar att APPO dragit sig tillbaka för att fundera över strategin och vad man ska göra i framtiden. Andra menar att man inte kan tala om APPO som en enhet. ”Todos somos APPO” behöver inte bara innebära att alla är välkommna att delta, utan kan också ses som en uppmaning att alla initiativ till förändring bidrar till Oaxacas framtid och således är en del av APPO.

Så det tycks ändå hända saker, nya initiativ till kooperation, lokalradiostationer och kamp för att få behålla de traditionella sätten, ”usos y costumbres”, att utse sina ledare i Sierran, byarna i bergen. Och här i Oaxaca har APCO, Asamblea Popular de las Colonias de Oaxaca bildats för att öka sammarbetet mellan, och lokaldemokratin i, de olika distrikten i staden.

Och så, inte en vecka utan rapporter om brått mot männskliga rättigheter. För ett par veckor sedan var det fyra spanska turister i sällskap med en mexikan som plötsligt omringades på gatan i Oaxaca och fördes bort av välbeväpnade, en del civilklädda, poliser. De fick aldrig veta vart de var på väg eller ens vad de anklagades för, utsattes för hårda slag, sexuella trakasserier och psykisk tortyr. Från immigrationsmyndigheternas anstalt publicerade de en kommuniké med beskrivningar av vad de utsats för. Utan att ha blivit direkt informerade hade förstått att de anklagades för störande uppträdande (någon annanstans läste jag att de hade arrangerat en visning om Zapatisterna i Chiapas i zócalon här i Oaxaca, men det är ingenting jag har fått bekräftat.) De anklagades för att ha blivit arresterade utan identifikation, fast det enligt dem var polisen som stulit deras pass. Eftersom de inte hade några pass räknades de som illegalt närvarande i landet och skulle deporteras. Det enda jag hört sen är att de frisläppts, om de är kvar i Mexiko eller inte är oklart.

Och nu när valen väl är förbi har guvernören passat på att utföra arresteringsorder mot 10 APPO medlemmar anklagade för att ha bidragit till uppror på Cerro del Fortín den 16 juli. Vissa av dem var inte ens närvarande den dagen.

Mycket intressant på en gång… Men det kanske ändå finns tid över att läsa andra bloggar om: Mexiko, Mexico, APPO, Oaxaca, sociala rörelser, politik.

Kolla också in Vida Latina som som alltid skriver bra om Latin Amerika, bland annat ett inlägg om demonstrationerna i Peru.

Alerta máxima

Så säger de. ”Estamos en alerta máxima.” Ryktet går att plantónen, som fortfarande befinner sig i Oaxacas Zocaló, ska köras bort på lördag. Under de senaste veckorna har det tillkommit en del människor, Zocalón har fyllts av försäljare och nyfikna, men det är fortfarande bara en representativ närvaro från de manifesterandes sida. Ca 10 % säger de. ”Fast om vi behöver dem så kommer de. Som myror.”

Ingen vet ännu vad som kommer att hända. Vi pratar om videofilmer som finns till salu, jag säger att jag måste kolla vad jag har först och får svaret att det är bäst att passa på, man vet aldrig hur länge vi blir kvar.

Häromdagen togs nya steg för att öka pressen på delstatsguvernören och hans regering. Förutom den stillsamma plantónen påbörjades även manifestationer i andra delar av staden. Utanför regeringskontor, i köpcenter etc för att sprida budskapet och informationen. Budskapet att folket inte har gett upp, att Assamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca lever. På fredag ska en ny marsch ordnas genom staden (enligt uppgifter deltog 150 000 personer i marschen som ordnades den 14 juni även om de aldrig tycktes vara så många när de kom till Zocalón eftersom många begav sig vidare på en gång).

Om man pratar med medlemmar i APPO får man höra att ”La APPO somos todo” – APPO representerar folket, vi är alla. Pratar man med andra, såna som inte befinner sig på Zocalón, såna som sällan deltar i manifestationer, får man en helt annan bild.

”Många är trötta, ingen vill att förra årets händelser ska upprepas. Dessutom skräpar de ner och förstör”. Och att säga att APPO representerar alla, att det här är en strid som enbart utspelas mellan folket och regeringen är att göra det väldigt enkelt för sig. ”Nu är det de rika som klagar, förut var det de fattiga”. I viss mån är väl det sant. Det är framförallt de som äger affärer i centrum och de som lever på turismen som är emot APPO. Fast bland ”vanligt folk” finns det också väldigt spridda åsikter.

 

Alla har någonting att säga om APPO och om rörelsen. Få av de jag har talat med uttalar sig öppet emot den, men det betyder inte att de stöder den till hundra procent. ”Det räcker, vi har fått nog”.

 Intressant inte sant? Andra bloggar om: Mexiko, Mexico, APPO, social movements, sociala rörelser.

Det rör på sig i Oaxaca

 

Sedan i måndags, den 18 juni, är Zócalon återigen full av lärare. Och de har sällskap av politiska organisationer, framförallt APPO, la Assamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca. Lärarna här har en lång tradition av strejker, demonstrationer och tältläger. Årets ”planton” är representativ, det vill säga det är enbart representanter från de olika fackförbunden som befinner sig där, övriga lärare upprätthåller ordningen och står för undervisningen i delstatens skolor. Fast terminen tar snart slut här också och då hoppas man på stor uppslutning.

Dessutom lämnar representanterna sina uppspända presseningar på natten och beger sig till säkrare platser. Ingen vill att förra årets våldsamheter ska upprepas, så av säkerhetskäl anser man att det är bättre att man inte befinner sig i Zócalon nattetid. När polisen den 14 juni förra året skickades in för att driva bort de strejkande med våld kom de tidigt på morgonen, i skydd av mörkret.

Men kraven är mer eller mindre de samma som de varit sedan konfliktens början. Och liknande de som drivits lärarnas kamp under de senaste deccenierna. Om man får tro andra människor i landet handlar det mest om att lärarna vill öka sin egna, redan (realtivt) höga, löner och arbetsförhållanden. Om man istället lyssnar på lärarna så handlar det lika mycket om att förbättra förhållandena i skolan, om att kunna tillhandahålla bättre undervisning, skolböcker till barnen, mat och skor till de som är behov av det. Dessutom demonstrerar man mot den nya pensions- och försäkringlagen, la ley de la ISSSTE (Instituto de Seguridad y Servicios Sociales de los Trabajadores del Estado), vilken bland annat kommer att göra att pensionsåldern kommer att höjas med två år varje år från och med 2009. Idag kan en lärare gå i pension när hon eller han har jobbat i 30 år, i framtiden kommer man behöva arbeta betydligt längre. Och det finns också en rädsla för att den pension man kommer att få tillgång till kommer att sjunka betydligt, pensionsfonderna ska nämligen börja förvaltas av privata företag istället för av staten.

Samtidigt kvarstår kravet från APPOs sida på guvernören, Ulises Ruiz Ortiz, avgång. APPO säger sig inte vara intresserad av att föra en dialog med honom eller hans delstatsregering: ”Vi kan inte samtala med mördare.” Och efter allt som har hänt under det senaste året finns det mer att arbeta för. Frigivningen av politiska fångar tillexempel, som är ett av de krav som idag hörs från Zócalon. Enligt siffror i dagens (20 juni 2007) Las Noticias de Oaxaca, en av de lokala dagstidningarna, har det sedan den 14 juni förra året arresterats 575 personer. Till det kommer att 27 personer har mördats eller på andra sätt omkommit och att mer än 300 personer har skadats.

Och försvinnanden och arresteringar är inget som skedde för en tid sedan på andra platser, de fortsätter än i dag. Senast i måndags arresterades en av APPOs medlemar på politiska grunder i municipio de Miahuatlán de Porfirio Diáz, en av delstatens kommuner.

En positiv nyhet är dock att Högsta Domstolen under tisdagen fattade beslut om att skapa en kommission som ska utreda de brott mot männskliga rättigheter som har begåtts i Oaxaca sedan förra sommaren. Formerna för utredningen är ännu inte fastställda, men vidare beslut kommer att fattas under veckan.

Och positiva nyheter i den här konflikten kan behövas. De som installerat sig på Zócalon säger att de är där ”un tiempo indefinido”, de finns ingen gräns för hur länge de kommer att stanna där. ”Vi stannar här tills vi fått igenom våra krav.” Och om det kommer att hända ligger nu helt i händerna på Ulises Ruiz Ortiz.

…

Jag mellanlandar på Heathrow, London och möts av ett antal lappar med texten

”Be Aware! You are in a heightened security control area!”

…och jag känner mig lite osäker på hur det är meningen att jag ska reagera. Är det en varning; ”Vi har koll på dig så håll dig i skinnet!” Eller är tanken att jag ska bli tacksam och känna mig trygg; ”Vi håller kolla på alla farliga individer, så du kan känna dig lugn.” Kanske är det upp till var och en att välja vilken känsla man reagerar med. Själv känner jag inte riktigt att jag vill ställa upp på någon av dem.

Istället får jag lust att ropa ett av slagorden från i fredags: ”Vi är alla 129A”, vi är alla terrorister så arrestera oss om ni kan!

Intressant?

Andra bloggar om: Heathrow, säkerhet, flygplatser, terrorister, terroristlagar.

En riktig maskering

Tillbaka från Rostock önskar jag att jag hade tid att läsa igenom allt som skrivits om det i Svenska media. Det har jag naturligtvis inte. Det jag vet är bara lösa fragment av en större helhet (som i och för sig även den bara är lösa delar av nåt större).

Jag kollade webbtv häromdagen och såg att Grön Ungdoms språkrör blivit gripna. Intressant. Nu stötte jag även på en kommentar på Neo Blogg som handlar om detta. Skribenten menar att språkrören får skylla sig själva eftersom de bara några timmar tidigare hade skrivit en text där det framgick att de insåg att de riskerade att bli gripna. Coolt tycker jag, att representanter för ett politiskt ungdomsförbund öppet säger att de

”kommer att delta i en fredlig blockad mot G8-toppmötet i Tyskland. Vi riskerar att bli gripna, men vi är beredda att ta den konsekvensen för att visa vårt motstånd mot vad G8 står för. (…) Då vi vill se en rättvis och ekologisk hållbar värld ser vi det som en självklarhet att riskera arrest i protesterna mot G8-toppmötet.”

Så, ja, de var medvetna om risken att bli gripen och hade mer eller mindre räknat med att bli det. Men inte på grund av att de åkte på en buss.

Detta är bara ett av många godtyckliga gripanden som skett i norra Tyskland den senaste veckan. En kille jag träffade blev gripen på tågstationen i närheten av lägret i Rostock. Polisen visiterade och kollade igenom väskor på alla som passerade. Den här killen åkte fast för att han bar solglasögon, keps och en (våt) bandana runt nacken. Polisen hävdade att han tänkte använda dessa objekt till att maskera sig och tog in honom i 48 timmar i förebyggande syfte. Visst de skulle ha fungerat som maskering, men poängen är att det här var mitt på dagen en dag då termometrarna visade närmare 30 än 20 och det inte var ett ända moln på himlen.

Jag gick själv runt i samma utstyrsel, det kändes inte som att det fanns några alternativ. När jag dessutom hängde min svarta regnjacka över huvudet sa mina vänner åt mig att ta av den. Det gjorde jag, jag hade inte räknat med att bli gripen av polisen. Det kan tyckas konstigt att ha en svart regnjacka på sig när det är soligt och varmt ute, men med min ljusa hy så var den till stor hjälp. Tyvärr tror jag inte att det hade funkat som argument hos polisen.

Alexander Chamberlain och Elinor Scheffer greps på grund av att de hade färdats i en buss tillsammans med andra människor där ”Ett par av de andra passagerarna hade riktiga maskeringar gömda”. En liten fråga bara, vad är ”riktiga maskeringar”? Regnjacka när det är soligt? Solglasögon? Och spelar det egentligen någon roll vad en riktig maskering är om det inte är jag, eller ens någon av mina vänner, som har den??

Läs även vad mina vänner har varit med om i Rostock:

På Yelah här och här
På Aftonbladets internetsida
Syrran
Trickle up

Och så kan du ju också läsa andra bloggar om: G8, Rostock, Tyskland, polisvåld, arresteringar.