Det är mandag och dagens demonstrationer har temat Migration. Den stora demon börjar klockan 13.00 utanför en flyktingförläggning. Pa grund av diverse buss-, tag- och sparvagnsproblem lyckas jag inte ta mig till platsen förrän klockan är närmare halv tre. Man skulle kunna saga att det är tur för mig att taget inte har gatt ännu, trots att avmarsch var planerad till klockan tva.
Fast jag tycker nog inte riktigt att det är tur egentligen. Anledningen till att taget inte har rört pa sig ännu är att polisen i sista stund har dragit in demonstrationstillstandet. De hävdar att det befinner sig 500 ”orosmakare”, vilka de inte har fatt chans att visitera, i demonstrationen. Arrangörerna gör sitt bästa att halla stämmningen lugn genom att uppmana alla att inte lata sig provoceras, och genom att upplysa om att det även finns illegala immigranter i leden, och att dessa kommer att raka väldigt illa ut om de blir tagna av polisen.
Och stämmningen är god. Slagorden, ”No borders, no nations, stop deportations” och ”Say it loud, say it clear, refugees are welcome here” (och sa klart en del pa tyska som jag inte kommer att försöka skriva ner), blandas med sang och dans. Det konstiga är att stämmningen fortsätter att vara bra trots att det tar en bra stund innan vi far komma iväg. Efter ett tag upplyser de som ansvarar för ljud och information om telefonnummret till EA, ”legal team”, dit man ska vända sig för att fa advokathjälp i fall man skulle bli tagen av polisen. Vi har flera ganger fatt höra att man ska skriva upp det nummret pa armen, eller nagon annanstans där man inte kan bli av med det. Vi bestämmer oss för att det är dags för det nu.
Men arrangörerna förhandlar med polisen och slutligen far vi höra att vattenkanonerna som star framför oss kommer att flyttas.
Vid fyra tiden börjar slutligen de (enligt DN) ca 8000 demonstranterna, varav jag är en, sakta flytta sig framat. Utgangspunkten fran var sida är kanske inte den bästa, och vi är tacksamma att alla haller sig lugna. Hela demon är praktiskt taget instängd, med poliser pa tre sidor (varav vattenkanoner pa tva) och en kyrkogard pa den fjärde. Det finns helt enkelt inte sa mycket annat att göra än att vänta och sen följa med taget framat.
Det är en bra demo och arrangörerna informerar hela tiden fran sina ljudbilar om vad som är pa gang. Gang efter annan stannar taget aterigen upp av olika anledningar. Efter en dryg timme är vi framme pa en rak och öppen gata. Poliserna har aterigen kört upp vattenkanonerna bakom oss, och efter en stund ser vi de stora stralkastarna som kanonbilarna är utrustade med även framför oss. Trots att omradet är ganska litet finns det nu även poliser pa bada sidor om oss.
Vi uppmanas aterigen att halla oss lugna och inte lata oss provoceras, och det tycks faktiskt funka, trots, eller kanske tack vare, den massiva polisnärvaron. Det vore i den här situationen lätt att drabbas av panik. Det tycks faktiskt som att vi är instängda, polisen har oss helt i sin makt. Dessutom tar de varje tillfälle de far att rikta nagon av sina manga kameror och filmkameror mot oss. Ett lätt regn börjar fall och man skulle kunna tro att det skulle försämra stämmningen. Vi börjar dessutom bli trötta och hungriga, och det är vi säkert inte ensamma om. Men folk fortsätter att dansa.
Fran ljudbilarna far vi höra att Rostock stad nu har beslutat att vi inte far ga in i staden. Det ska hallas en presskonferens, sen kommer vi att ga i alla fall, även om inte polisen släpper igenom oss. Som tur är händer aldrig detta utan vid sextiden börjar vi röra oss framat. Redan tio minuter senare avblases demon. Arrangörerna uppmanar oss att lämna platsen, i lugn och ro och i sma grupper. Vi har inte sa manga alternativ. Framför husen pa ena sidan gatan star langa rader med grönklädda poliser. Mellan oss och sparvagnssparen pa andra sidan gatan star en stor grupp svartklädda poliser. Och alla bär de gasmask. (Vi däremot har ingen rätt att skydda oss mot targas eller pepparsprej, det skulle vara att maskera sig vilket är förbjudet enligt tysk lag). Demonstrationen ska fortsätta i hamnen, men vi maste ta oss dit pa egen hand.
Det visar sig vara lättare sagt än gjort eftersom hela stan är full av poliser (jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv, sammanlagt, sett sa manga poliser som de senaste dagarna) och alla gator tycks avstängda. Vi vill emellertid inte ga till hamnen, vi har fatt nog av demonstrerande för idag (det var faktiskt den andra för dagen). Däremot vill vi in till centrum. Vara magar skriker efter fallafel och det dricksvatten vi hade med oss är slut för länge sen.
Tillslut ger vi upp vara försök att ta oss in till staden, sätter oss pa en litet kvarterscafe och väntar pa att poliserna ska lämna sina poster pa andra sidan gatan.
Imorgon är en ny dag, med nya demonstrationer, men vi diskuterar att eventuellt göra nagot annat. Att demonstrerar kan vara lika tröttande som ett heltidsjobb, och ibland maste man helt enkelt fa ta ledigt…
Intressant? Andra bloggar om: G8, Rostock, migration, demonstrationer, poliser, polis.
