…

Jag mellanlandar på Heathrow, London och möts av ett antal lappar med texten

”Be Aware! You are in a heightened security control area!”

…och jag känner mig lite osäker på hur det är meningen att jag ska reagera. Är det en varning; ”Vi har koll på dig så håll dig i skinnet!” Eller är tanken att jag ska bli tacksam och känna mig trygg; ”Vi håller kolla på alla farliga individer, så du kan känna dig lugn.” Kanske är det upp till var och en att välja vilken känsla man reagerar med. Själv känner jag inte riktigt att jag vill ställa upp på någon av dem.

Istället får jag lust att ropa ett av slagorden från i fredags: ”Vi är alla 129A”, vi är alla terrorister så arrestera oss om ni kan!

Intressant?

Andra bloggar om: Heathrow, säkerhet, flygplatser, terrorister, terroristlagar.

En riktig maskering

Tillbaka från Rostock önskar jag att jag hade tid att läsa igenom allt som skrivits om det i Svenska media. Det har jag naturligtvis inte. Det jag vet är bara lösa fragment av en större helhet (som i och för sig även den bara är lösa delar av nåt större).

Jag kollade webbtv häromdagen och såg att Grön Ungdoms språkrör blivit gripna. Intressant. Nu stötte jag även på en kommentar på Neo Blogg som handlar om detta. Skribenten menar att språkrören får skylla sig själva eftersom de bara några timmar tidigare hade skrivit en text där det framgick att de insåg att de riskerade att bli gripna. Coolt tycker jag, att representanter för ett politiskt ungdomsförbund öppet säger att de

”kommer att delta i en fredlig blockad mot G8-toppmötet i Tyskland. Vi riskerar att bli gripna, men vi är beredda att ta den konsekvensen för att visa vårt motstånd mot vad G8 står för. (…) Då vi vill se en rättvis och ekologisk hållbar värld ser vi det som en självklarhet att riskera arrest i protesterna mot G8-toppmötet.”

Så, ja, de var medvetna om risken att bli gripen och hade mer eller mindre räknat med att bli det. Men inte på grund av att de åkte på en buss.

Detta är bara ett av många godtyckliga gripanden som skett i norra Tyskland den senaste veckan. En kille jag träffade blev gripen på tågstationen i närheten av lägret i Rostock. Polisen visiterade och kollade igenom väskor på alla som passerade. Den här killen åkte fast för att han bar solglasögon, keps och en (våt) bandana runt nacken. Polisen hävdade att han tänkte använda dessa objekt till att maskera sig och tog in honom i 48 timmar i förebyggande syfte. Visst de skulle ha fungerat som maskering, men poängen är att det här var mitt på dagen en dag då termometrarna visade närmare 30 än 20 och det inte var ett ända moln på himlen.

Jag gick själv runt i samma utstyrsel, det kändes inte som att det fanns några alternativ. När jag dessutom hängde min svarta regnjacka över huvudet sa mina vänner åt mig att ta av den. Det gjorde jag, jag hade inte räknat med att bli gripen av polisen. Det kan tyckas konstigt att ha en svart regnjacka på sig när det är soligt och varmt ute, men med min ljusa hy så var den till stor hjälp. Tyvärr tror jag inte att det hade funkat som argument hos polisen.

Alexander Chamberlain och Elinor Scheffer greps på grund av att de hade färdats i en buss tillsammans med andra människor där ”Ett par av de andra passagerarna hade riktiga maskeringar gömda”. En liten fråga bara, vad är ”riktiga maskeringar”? Regnjacka när det är soligt? Solglasögon? Och spelar det egentligen någon roll vad en riktig maskering är om det inte är jag, eller ens någon av mina vänner, som har den??

Läs även vad mina vänner har varit med om i Rostock:

På Yelah här och här
På Aftonbladets internetsida
Syrran
Trickle up

Och så kan du ju också läsa andra bloggar om: G8, Rostock, Tyskland, polisvåld, arresteringar.

We will, we will, block you…

I detta nu sitter det fortfarande människor längs vägarna till Heiligendam. Vi nas hela tiden av nya rykten om vilka blockader som fortfarande är kvar, vilka som kan tänkas behöva förstärkning och vilka som har fallit. Och ibland far i höra att det har upprättats en ny.

Det är imponerande. All denna aktivitet, all organisation runt omkring. Och alla dessa människor som hjälps at för att fa det att funka.

Det är konsensusbeslut som gäller och delegatmötena brukar kunna dra ut pa tiden, men det fungerar ända. Varje affinitygroup utser en delegat som far föra gruppens talan och den personen kommer senare tillbaka med information om vad som är pa gang.

I morse kunde jag ha vaknat kl 8 av ett högtalarutrop som sa att det behövdes proviant och vatten pa den västliga blockaden. Alla pa Camp Rostock uppmanades att bege sig dit. Anledningen till att jag inte vaknade (förutom att jag alltid sover igenom det mesta) var att jag hade kommit hem till tältet först strax efter tre pa morgonen. Och det var inte nat fylleslag eller en konsert a la festival som vi varit ute pa.

Istället hade jag spenderat dagen vandrandes över akrar (bonden sa: ”Nej, jag är inte arg för att ett par tusen aktivister klampat rakt igenom mina odlingar. Polisen kunde ha gett dem tillstand att demonstrera, da hade de inte behövt göra det.”), eftermiddagen sittandes pa en vag, och ungefär tre timmar av natten gaendes tillbaka till campingen. Det sista med poliseskort. Jag var ganska trött skulle man kunna säga.

(Jag som har funderat mycket pa hur det är att vara guerillasoldat, jag tror att jag börjar fa en känsla av det. Fast som guerillasoldat slipper man nog oftast förnedringen i att ga i sällskap av tomma polisbussar, som inte bara lätt skulle ha kunnat erbjuda skjuts om de bara velat, utan dessutom hade blaljusen pa under en stor del av tiden. Blaljus är som disco: jobbiga för ögonen. Dessutom stör de möjligheten att se stjärnor).

”We are capable of way more than they could ever imagine” stod det pa en T-shirt jag sag idag. Och jag tror verkligen att det är sant. Jag tror faktiskt att vi i ”rörelsen” är kapabla att göra mycket mer än jag nagonsin skulle kunna föreställa mig själv ocksa. ”This is what democracy looks like” star det pa den första banderollen man möts av när man närmar sig blockaden pa vägen mellan Bad Doberan och Heiligendam.

Det och det faktum att manga här har varit sa otroligt snälla och hjälpsamma ger mig hopp om männskligheten. Vi blir visade vägen till demon utan att ens behöva fraga. Mat bärs till oss över akrarna. Mat som är tillagade av volontärer och inköpt för pengar som ännu inte finns. Ingen tvingar en att betala heller, man far skänka vad man tycker är lagom.

Och även om de inte hör oss därinne i bubblan pa ”sina ägor”, sa kan de omöjligt vara sa att de inte ser vägblockaderna när de flygs fram och tillbaka med helikopter. Det är helt enkelt helt fantastiskt. Alla vägar in till G8 mötet blockerades i gar. Det är bat eller helikopter som gäller för att ta sig dit. Även om vi inte lyckas störa eller stoppa mötet (sag pa svt att delegaterna inne pa omradet inte marker mycket av protesterna) sa lär det ju i alla fall kosta en hel del extra!

Intressant? Andra bloggar om: G8, Rostock, demokrati, vägblockader, demonstrationer.

Hur skyddar man sig mot en gummikula?

Okej man kan tycka att jag är lite ensidig i mina nyhetslänkar, men jag skyller det på släkten och kommer nu med ännu en länk till dn. Där skrivs det inte bara att Bush kommer till Rostock i dag, utan också att polisen här i Rostock diskuterar om de eventuellt ska tillåta gummikulor mot demonstrationer, eller kanske förbjuda svarta kläder (vad gör man då när man ska på begravning?). Det är ju helt sjukt.

Vidare får vi veta att polisens de-eskalationstaktik diskuteras. Jag känner mig tveksam till att de någonsin haft någon (fast i och för sig, det där med de-eskalation handlar ju bara om hur mycket man eskalerar situationen. Om man lägger sig på en hög nivå från början kan man ju vara oerhört våldsam och ändå slippa eskalation.)

Jan Lewenhag skriver också ”I går arrangerades ännu en demonstration i Rostock och då var polisen inte återhållsam.” Helt sant och det kan man läsa mer om i mitt förra inlägg. Och att det är massiv kontroll som gäller idag har vi också märkt av. När vi skulle in till stan på förmiddagen slapp vi med en hårsmån undan kontroll av våra väskor. Inte för att jag har något att dölja, men det kan ändå vara förnedrande och framförallt irriterand att någon kräver att få kolla innehållet i din väska bara för att du ska på ett tåg. Och anledningen till att vi slapp var inte att vi ser ovanligt snälla och fridfulla ut, sånt hjälper knappast här, utan enbart för att vi inte skulle åt samma håll som alla andra.

Blockadfräsch är det nya i campen, det är i morgon det händer. Block G8 är en bredkoalition som har planerat öppna och fredliga blockader av vägarna till platsen för G8 mötet. Det ska bli intressant att se hur polisen reagerar på detta, vilken taktik de tar till.

Vad sägs för övrig om vykortstexten ”Vertraue niemals einer Pflanze, denn es könnte ein Bush sein!” En annan intressant grej att även G8 mötet kommersialiseras. Visst är det bra att det finns en särsklid G8 tågbiljett som gäller hela veckan. Och visst kan det vara till hjälp att det har producerats broschyrer med kartor, sevärdheter och annan turistinformation speciellt för mötet. Men det känns lite väl med gratiskort med texten ”Polis? Handfängelse? Fängelse?”. Kortet gör reklam för en advokatbyrå som man uppmanas att ringa till om man råkat i trubbel…

Rostock 2007, del 2

Det är mandag och dagens demonstrationer har temat Migration. Den stora demon börjar klockan 13.00 utanför en flyktingförläggning. Pa grund av diverse buss-, tag- och sparvagnsproblem lyckas jag inte ta mig till platsen förrän klockan är närmare halv tre. Man skulle kunna saga att det är tur för mig att taget inte har gatt ännu, trots att avmarsch var planerad till klockan tva.

Fast jag tycker nog inte riktigt att det är tur egentligen. Anledningen till att taget inte har rört pa sig ännu är att polisen i sista stund har dragit in demonstrationstillstandet. De hävdar att det befinner sig 500 ”orosmakare”, vilka de inte har fatt chans att visitera, i demonstrationen. Arrangörerna gör sitt bästa att halla stämmningen lugn genom att uppmana alla att inte lata sig provoceras, och genom att upplysa om att det även finns illegala immigranter i leden, och att dessa kommer att raka väldigt illa ut om de blir tagna av polisen.

Och stämmningen är god. Slagorden, ”No borders, no nations, stop deportations” och ”Say it loud, say it clear, refugees are welcome here” (och sa klart en del pa tyska som jag inte kommer att försöka skriva ner), blandas med sang och dans. Det konstiga är att stämmningen fortsätter att vara bra trots att det tar en bra stund innan vi far komma iväg. Efter ett tag upplyser de som ansvarar för ljud och information om telefonnummret till EA, ”legal team”, dit man ska vända sig för att fa advokathjälp i fall man skulle bli tagen av polisen. Vi har flera ganger fatt höra att man ska skriva upp det nummret pa armen, eller nagon annanstans där man inte kan bli av med det. Vi bestämmer oss för att det är dags för det nu.

Men arrangörerna förhandlar med polisen och slutligen far vi höra att vattenkanonerna som star framför oss kommer att flyttas.

Vid fyra tiden börjar slutligen de (enligt DN) ca 8000 demonstranterna, varav jag är en, sakta flytta sig framat. Utgangspunkten fran var sida är kanske inte den bästa, och vi är tacksamma att alla haller sig lugna. Hela demon är praktiskt taget instängd, med poliser pa tre sidor (varav vattenkanoner pa tva) och en kyrkogard pa den fjärde. Det finns helt enkelt inte sa mycket annat att göra än att vänta och sen följa med taget framat.

Det är en bra demo och arrangörerna informerar hela tiden fran sina ljudbilar om vad som är pa gang. Gang efter annan stannar taget aterigen upp av olika anledningar. Efter en dryg timme är vi framme pa en rak och öppen gata. Poliserna har aterigen kört upp vattenkanonerna bakom oss, och efter en stund ser vi de stora stralkastarna som kanonbilarna är utrustade med även framför oss. Trots att omradet är ganska litet finns det nu även poliser pa bada sidor om oss.

Vi uppmanas aterigen att halla oss lugna och inte lata oss provoceras, och det tycks faktiskt funka, trots, eller kanske tack vare, den massiva polisnärvaron. Det vore i den här situationen lätt att drabbas av panik. Det tycks faktiskt som att vi är instängda, polisen har oss helt i sin makt. Dessutom tar de varje tillfälle de far att rikta nagon av sina manga kameror och filmkameror mot oss. Ett lätt regn börjar fall och man skulle kunna tro att det skulle försämra stämmningen. Vi börjar dessutom bli trötta och hungriga, och det är vi säkert inte ensamma om. Men folk fortsätter att dansa.

Fran ljudbilarna far vi höra att Rostock stad nu har beslutat att vi inte far ga in i staden. Det ska hallas en presskonferens, sen kommer vi att ga i alla fall, även om inte polisen släpper igenom oss. Som tur är händer aldrig detta utan vid sextiden börjar vi röra oss framat. Redan tio minuter senare avblases demon. Arrangörerna uppmanar oss att lämna platsen, i lugn och ro och i sma grupper. Vi har inte sa manga alternativ. Framför husen pa ena sidan gatan star langa rader med grönklädda poliser. Mellan oss och sparvagnssparen pa andra sidan gatan star en stor grupp svartklädda poliser. Och alla bär de gasmask. (Vi däremot har ingen rätt att skydda oss mot targas eller pepparsprej, det skulle vara att maskera sig vilket är förbjudet enligt tysk lag). Demonstrationen ska fortsätta i hamnen, men vi maste ta oss dit pa egen hand.

Det visar sig vara lättare sagt än gjort eftersom hela stan är full av poliser (jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv, sammanlagt, sett sa manga poliser som de senaste dagarna) och alla gator tycks avstängda. Vi vill emellertid inte ga till hamnen, vi har fatt nog av demonstrerande för idag (det var faktiskt den andra för dagen). Däremot vill vi in till centrum. Vara magar skriker efter fallafel och det dricksvatten vi hade med oss är slut för länge sen.

Tillslut ger vi upp vara försök att ta oss in till staden, sätter oss pa en litet kvarterscafe och väntar pa att poliserna ska lämna sina poster pa andra sidan gatan.

Imorgon är en ny dag, med nya demonstrationer, men vi diskuterar att eventuellt göra nagot annat. Att demonstrerar kan vara lika tröttande som ett heltidsjobb, och ibland maste man helt enkelt fa ta ledigt…

Intressant? Andra bloggar om: G8, Rostock, migration, demonstrationer, poliser, polis.