Härom veckan hade vi ett seminarium om international political economy. Diskussionen kom in på skillnaden mellan politik och ekonomi. Åsikterna gick isär. Lite ironiskt sa Erik ”Men då är ju allting politik, till och med att köpa mjölk.” Självklart! ”Votas cada vez que compras” – Du röstar varje gång du handlar.
I vanliga fall tänker man kanske på människor som försöker undvika multinationella företag (MNCs) när man hör den parollen. Men för mig kan även att köpa en liter mjölk vara en politisk handling. Numera kan man inte bara välja efter färg (det vill säga fetthalt), utan man kan även välja mellan att köpa svensk mjölk eller importerad mjölk. Eller att köpa ekologisk mjölk eller ”vanlig” mjölk. Eller så kan man som jag, välja att inte köpa mjölk över huvudtaget. Visst det finns massor av skäl till att jag är vegan, men att hävda att det inte handlar om politik vore en stor lögn.
Fast kanske gör jag det svårt för mig. Livet alltså. Vissa dagar kan det vara jättejobbigt att handla. Ska jag köpa de billigare grönsakerna och få pengar över till annat, eller ska jag skona mig det dåliga samvetet och bara köpa kravmärkta produkter? Vad svaret blir beror inte bara på skillnaden i pris, utan även på vilket humör jag råkar vara på just för tillfället.
Ibland orkar man mer, andra dagar orkar jag inte bry mig alls. Fast problemet är ju att det inte funkar. Jag bryr mig ju alltid, antingen får jag dåligt samvete av att jag köper dåliga produkter och inte alls bidrar till att göra världen till en bättre plats. Eller så får jag dåligt samvete för att jag gör av med för mycket pengar. Det bästa för mig vore helt enkelt att handla så lite som möjligt. Men mat måste man ju ha.
Och det finns fler exempel på vardagshandlingar som lätt blir politiska. I ett heterosexuellt parförhållande kan det handla om att bara laga mat och diska, vem gör vad hemma?
(Som min bror som en gång uttryckte irritation över att hans flickvän börjat tycka om att baka eftersom det gjorde att han kände sig tvingad att göra det också. Enbart av princip, för att det annars skulle vara att följa de traditionella könsrollerna.)
Så visst önskar jag ibland att jag inte såg politik i allt jag gör. Önskar att jag kunde köpa mangos från Brasilien utan att reflektera över de långa transporterna, att jag kunde köpa chiquita bananer utan att vara medveten om hur illa folk har behandlats under produktionen och kanske till och med att jag kunde äta kött utan att må psykiskt dåligt. Och att jag kunde tro på att jag gillar att laga mat och baka för att jag verkligen gör det, och inte bara för att jag är tjej. Tyvärr är det redan försent. Jag är fast sedan födseln. Och jag menar inte att anklaga mina föräldrar, snarare borde jag väl tacka dem, men visst, vissa dagar är det jobbigare än andra. Read the rest of this entry ?
